FN-rapportens varning om klimatet

Fortsatt temperaturökning – Parisavtalet i gungning

Klimatrapporten från IPCC konstaterar att det finns en risk att vi inte klarar Parisavtalet, som säger att den globala temperaturökningen ska hållas väl under 2°C, men med en eftersträvan att begränsa temperaturen till 1,5°C. I detta nu har den globala medeltemperaturen redan ökat med 1,1°C sedan uppmätta temperaturer gjordes mellan år 1880–1900 som kallas den förindustriella tiden.

Konsekvenserna av klimatförändringen upplevs i alla regioner i världen men i Arktis och de nordligare delarna av Sverige är uppvärmningen dubbelt så hög som det globala snittet. Kebnekaises södra topp har smält till den grad att det numera är nordtoppen som är Sveriges högsta topp. Redan torra områden blir torrare vilket medför ytterligare påfrestningar för människor som lever i djup fattigdom.

Konsekvenser av den globala uppvärmningen

Genomgående i rapporten tar forskare hänsyn till fem tänkbara utsläppsscenarier för att utforska hur klimatet reagerar på en bredare variation av mänsklig påverkan. Samtliga scenarier resulterar i att den globala medeltemperaturen överskrider både 1,5°C och 2°C redan under 2000-talet – om vi inte ser drastiska minskningar av koldioxidutsläpp och andra växthusgaser under det kommande decenniet. En ökning med 1,5°C eller 2°C kanske inte låter som mycket, men rapporten visar att för varje 0,5°C ökning, blir klimatförändringarna betydligt mer märkbara, såsom försurade hav, smältande isar, stigande havsnivåer och extremare oväder. 

• Havsförsurning. Haven är egentligen en klimathjälte som tar upp koldioxid från atmosfären, men de ökade utsläppen av växthusgaser leder till att haven blir försurade. Försurning av haven rubbar PH-värdena vilket i sin tur rubbar havets ekosystem. Marina organismer påverkas olika av havsförsurningen men lägre PH-värde orsakar bland annat att koraller och andra djur som är beroende av kalk får svårare att underhålla sina skelett.
  
  
• Smältande glaciärer. Den ökade globala medeltemperaturen värmer även upp haven och leder till att glaciärerna smälter. Glaciärerna har även den förmågan att de kyler ner sig själva då upp till 95 % av värmen från solen reflekteras tillbaka av isen. Smälter glaciärerna på Grönland och Antarktis kommer det leda till att uppvärmningen går ännu fortare. Arktis, där bland annat Grönland ingår, kommer sannolikt att vara praktiskt taget fritt från is i september månad minst en gång före 2050.
  
  
• Stigande havsnivåer. Smältningen av inlandsisar och glaciärer ger mer vatten till haven, vilket leder till att havsnivåerna höjs. Under de kommande 2000 åren kommer den globala genomsnittliga havsnivån att stiga med cirka 2-3 meter om uppvärmningen begränsas till 1,5 °C, 2-6 meter om den begränsas till 2 °C och så mycket som 19-22 meter om den globala medeltemperaturen skulle öka med 5 °C sedan förindustriella nivåer. När havsnivån höjs kommer många städer och byar att försvinna under vattnet och många människor kommer behöva fly sina hem.
  
  
• Extremoväder. Något mer som leder till att människor behöver fly sina hem är konsekvenserna av de extremoväder som blir allt vanligare runt om i världen, i form av torka, skogsbränder och översvämningar. Extremoväder har blivit mer frekvent och ännu extremare i de flesta regionerna sedan 1950-talet. Några av de senaste extremoväder som observerats skulle ha varit extremt osannolika utan mänskligt inflytande på klimatet.

Rapporten nämner även risken för ”tipping points” eller tröskelpunkter på svenska. Tröskelpunkter är den nivå där överskridande temperaturökningar ger oåterkalleliga effekter, s.k. tröskeleffekter. Kan man hålla temperaturen under dessa tröskelpunkter kan jorden återgå till sitt naturliga tillstånd. Överskrids nivån omorganiseras klimatsystemet abrupt och fungerar i stället på ett nytt sätt där vi inte vet med säkerhet vad som kan hända.

Är koldioxidupptagning räddningen?

Forskningen har skickat tydliga varningssignaler i trettio år. Koldioxidbudgeten - mängden koldioxidutsläpp som klimatsystemet uppskattas kunna hantera inom ramen för Parismålet är 900 gigaton, det vill säga 900 miljarder ton. Internationella energiorganisationen (IEA) uppskattar att globalt koldioxidutsläpp kommer att stiga med 5 procent under 2021 till 33 miljarder ton, vilket skulle utradera den totala minskningen av koldioxidutsläppen som den stillastående ekonomin medförde under Covid-19 pandemin.

Enligt vissa forskare finns det ett sätt för att begränsa koldioxidutsläppen och ”lösa” klimatkrisen, och det är genom koldioxidupptagning. Med koldioxidlagring, CCS-teknik, kan man fånga upp atmosfärisk koldioxid och lagra den i reservoarer. Om koldioxidupptagningen överstiger utsläppen finns det en möjlighet att sänka temperaturen. Skulle de globala nettonegativa koldioxidutsläppen uppnås och upprätthållas skulle den globala medeltemperaturen gradvis vända.

Klimatförändringarna påverkar dock andra delar av ekosystemen som inte får en lika snabb effekt av koldioxidupptagningen. Att politiker antagit att CCS-tekniker finns som skalbara lösningar på klimatfrågan när de kom överens om 1,5°C målet, innebär att vi utan tekniken försätter oss i situationer utanför hittills beskrivna scenarion. Koldioxidupptagning kan därför inte ses som ett komplement till att minska utsläppen av koldioxid, utan endast ett sätt att kompensera för kvarvarande utsläpp för att nå nettonollutsläpp av koldioxid. 

Här kan du läsa mer om IPCC-rapporten och vilka klimatåtaganden som storutsläpparna USA och Kina har vidtagit för att uppfylla sina löften om nettonollutsläpp till år 2050 respektive 2060.

Söderberg & Partners samarbete för att accelerera klimatomställningen

För att stödja arbetet att accelerera Sveriges klimatomställning har Söderberg & Partners bland annat gått in som strategisk partner till Global Utmanings projekt Klimatagendan. Vi kommer att bidra med miljon kronor under två år och medverka som rådgivande experter i arbetet med finansmarknadslösningar för klimatomställningen.