Integrera hållbarhet i analysprocessen: Integrering
Analytiker och förvaltare har länge arbetat med finansiella mått såsom P/E, P/B, EBIT- och EBITDA-multiplar, och klassiska kassaflödesanalyser för att utvärdera investeringsmöjligheter. Jag har själv byggt min beskärda andel DCF-snurror under mitt tidigare liv som investment banker. Analyserna kompletterades ofta med någon form av marknadsanalys och produktanalys, men det var sällan vi tog hänsyn till någon annan slags information i värderingen.
En ny form av hållbar kapitalförvaltning börjar växa fram, där analytikerna integrerar hållbarhetsmått i den traditionella utvärderingen. Detta kallas ”integrering” eller ”ESG-intregrering”, där ESG står för Environmental, Social and Governance. Såhär definierar Eurosif integrering:
ESG-integrering är när kapitalförvaltaren explicit integrerar ESG-risker och ESG-möjligheter i den ekonomiska analysen, och grundar investeringsbeslut baserade på en systematisk process och relevanta faktaunderlag.
Grundtanken är att bolag med hållbara affärsidéer och som arbetar på ett hållbart sätt, på sikt kommer att ge en högre riskjusterad avkastning. Detta både genom mindre risk för värdepåverkande incidenter (tänk oljeutsläpp eller straffavgifter för mutbrott) och genom att dra nytta av nya möjligheter (ny energi, vattenrening). Att arbeta resurssnålt är också bra för vinstmarginalen, rent generellt.
I sin renaste form lyckas en analytiker som arbetar med en integreringsstrategi sätta ett värde i kronor och ören på hållbarhetsegenskaper, och använda detta direkt i kassaflödesanalysen. Vid analysen av ett företag med mycket koldioxidutsläpp och en prognos för priserna på utsläppsrätter kanske denna beräkning inte är så svår. Men det är sällan det finns ett enkelt sätt att värdera hållbarhetshänsyn och hållbarhetsrisker. Istället använder många som säger sig arbeta med ESG-integrering av nyckeltal för en jämförelse mellan likartade bolag. En hållbarhetsanalytiker, analytikern själv, eller en extern konsult väljer ut och tar fram viktiga nyckeltal för bolag, som beror på exempelvis geografi och bransch. I nästa steg kvantifieras resultatet så att det blir jämförbart och överskådligt för investeraren. Det finns också exempel på system med betygssättning och / eller balanserade styrkort på hållbarhetstemat.
Det har vuxit fram speciella leverantörer för tillhandahållandet av dessa nyckeltal och jämförelsesiffror, en tjänst som också ofta kombineras med ett flaggningssystem som kan användas i exkluderingsstrategier (läs mer om exkludering i mina tidigare bloggar om ansvarsfulla strategier och hur lönsamhet hänger ihop med etik och hållbarhet). Vissa nyckeltal fungerar i många branscher, såsom jämställdhet, styrelsestrukturer och koldioxidutsläpp. Andra nyckeltal är mer industrispecifika, såsom bränsleeffektivitet hos biltillverkare eller antalet incidenter i ett gruvbolag. För att hitta inspiration till vilka nyckeltal som kan vara viktiga är GRI en bra källa. Där finns både ”general guidlines” och ”sector supplements” för många industrier, tänkta som ett ramverk för hållbarhetsrapportering.
En nackdel med integrering är att metoden har kunnat vara lite vad som helst. I sin senaste rapport skärper Eurosif därför kraven på vad som kan räknas som integrering i rapporteringen till dem. Man delar in integreringsstrategier i tre kategorier:
• Kategori 1 (”ickesystematisk ESG-integrering”): ESG-analyser och forskning görs tillgänglig för analytiker och förvaltare
• Kategori 2: Systematisk hänsyn/inkludering av ESG- analyser i finansiella mått eller värderingar som är gjorda av analytiker eller förvaltare
• Kategori 3: Obligatoriska restriktioner i investeringsuniverset på grund av betyg eller värderingar som är baserade på ESG-analyser
Eurosif kommer i fortsättningen bara att inkludera kategori 2 och kategori 3 i sin statistik för strategin integrering. Figuren nedan visar utvecklingen av förvaltat kapital med integreringsstrategin under 2005 – 2013. Det är tydligt att den ickesystematiska strategin har stått för en stor andel av det förvaltade kapitalet.
Jag tror att integrering är ett bra sätt att arbeta med hållbarhet i kapitalförvaltningen. Genom att jämföra och värdera bolag baserad på ESG-parametrar får man ytterligare ett perspektiv på bolaget. Dessutom, genom att lyfta fram ESG-fakta som viktiga för utvärderingen av bolaget får också bolaget legitimitet att arbeta med, och incitament till, att bli ännu bättre på frågorna. Men, jag tror också att det är viktigt att arbeta med integrering på ett systematiskt sätt. Det är annars väldigt lätt att ”mjuka parametrar” alltid får stå tillbaka för parametrar som upplevs ha en mer finansiell koppling, såsom multiplar och kassaflöden. Därför välkomnar jag Eurosifs introduktion av en striktare definition av integrering.
