Omodernt hållbarhetsfokus bland svenska kapitalförvaltare
Jag blir ofta trött när jag ser rubriker som försöker skapa uppståndelse genom att ”avslöja” kapitalförvaltares innehav i det ena eller det andra kontroversiella bolaget. Vad är det som en sådan granskning ska visa egentligen? Visst, det finns en ideologisk poäng i att det är moraliskt fel att tjäna pengar på företag som beter sig illa. Men det måste väl vara hundra gånger bättre, att få företagen man äger att bete sig bättre snarare än att sälja sitt innehav? (och då till någon som ÄR villig att köpa den här typen av bolag…)
Det som den här typen av ytliga undersökningar bidrar till är en rädsla för förvaltare att stanna kvar, vilket leder till att de istället tar den ”enkla vägen ut” och säljer sitt innehav. Istället hade förvaltaren i sin roll som ägare kunnat stanna kvar och reda ut vad som hänt, och med sin erfarenhet hjälpt till att förbättra och förebygga. Det är det här som borde granskas och ”avslöjas”: Hur aktiva och ansvarsfulla är förvaltarna i sin roll som ägare?
För makt att påverka, det har de. Jag roade mig idag med att översiktligt kartlägga representanter från institutionella ägare i valberedningen till de största bolagen på Stockholmsbörsen. Valberedningen är en kommittee, bestående av cirka 5 representanter från de största ägarna, som nominerar styrelsen inför bolagsstämman. Flest representanter i min kartläggning har Alecta, med en representant i valberedningen till 75 % av de största bolagen. Även Swedbank har många representanter i valberedningarna till dessa bolag. Men många andra förvaltare med stort kapital lyser med sin frånvaro. Anledningar till detta kan vara flera, att förvaltningen är outsourcad, att man inte placerar mycket i svenska storbolag, eller att urvalet inte är representativt. Men faktum kvarstår, att institutionella förvaltare har stor makt att påverka, och de bör bli bättre på att redovisa hur de tänker och vad de gör.
Under tiden borde också fler aktörer som ”granskar” kapitalförvaltare bli bättre på att fokusera på vad som är viktigt. För i dagsläget är det tyvärr så att många stora förvaltare i sin kommunikation fokuserar alldeles för mycket på att beskriva vilken typ av bolag som de inte investerar i, och vilka väloljade processer de har för att säkerställa att de inte kommer att investera i kontroversiella bolag. Det här fokus tycker jag är både gammalmodigt och kontraproduktivt.
Och PS: det går att gå ihop med andra ägare och påverka om man är en liten ägare i ett stort företag, eller så kan man skrika väldigt högt.
